Ekosystemtjänster i samhällsplaneringen
Ekosystemtjänster är ekosystemets direkta eller indirekta bidrag till människors hälsa och välbefinnande, såsom luft- och vattenrening, jordbildning, primärproduktion och naturupplevelser. Ekosystemtjänster behandlas idag inom det svenska miljömålssystemet där ett av etappmålen är att betydelsen av biologisk mångfald och värdet av ekosystemtjänster skall vara allmänt kända och integreras i samhällsekonomin och politiken senast år 2018. Det pågår därför arbete med att ge ekosystemtjänster ett allt större utrymme inom ramen för prövningen av miljöärenden. Ett konkret exempel på detta är att såväl Naturvårdsverket som länsstyrelserna ska ges en kunskapshöjning och vägledning i ekosystemtjänstbedömningar och hur bättre hänsyn till ekosystemtjänster kan tas inom ramen för fysisk planering och vid framtagandet av handlingsplaner för grön infrastruktur.
Redan idag ska vid tillståndsprövning av ärenden hänsyn tas till miljömålen. Inom ramen för miljöärenden och fysisk planering kommer sannolikt även ekosystemtjänsterna att får större genomslag framöver.
HD förtydligar begreppet pågående markanvändning
Högsta domstolen har i mål T 2762-14 prövat frågan om markanvändningen för åker- och betesbruksmark kunde anses vara pågående då marken legat i träda i närmare 40 år. HD fann att även om marken nu var bevuxen med träd, buskar och sly så krävdes inget nytt grundläggande tillstånd för att vidta åtgärder för att återuppta åkerbruk respektive betesmark. Således bedömdes markanvändningen vara pågående och därmed skulle intrångsersättning enligt 31 kap MB utgå vid inrättande av naturreservat.
HD förtydligar värderingsregler vid trädfällning
Högsta domstolen har i mål B 19-13 tagit ställning till bl a hur värdet av nedtagna träd skall bestämmas. HD fann att värderingen skulle ske utifrån vilken påverkan nedtagandet fått på försäljningsvärdet av fastigheten och inte återanskaffningsvärdet av träden.
Tillstånd till vattenverksamhet återkallas inte
Mark- och miljööverdomstolen har meddelat dom i målet M 6028-14, i vilket mål Kammarkollegiet hade yrkat att tillståndet till Långforsens kraftstation från år 1918 skulle återkallas, bl a då de ändringar som gjorts i dammbyggnaden inte var förenliga med ritningarna i tillståndet. Mark- och miljööverdomstolen fann dock att verksamheten i allt väsentligt överensstämde med tillståndet och att de av verksamhetsutövaren föreslagna villkoren för den fortsatta verksamheten skulle medföra att miljöbalkens och EU-rättens krav uppfylldes.
Närboende 3 km från bergtäkt anses klagoberättigade i tillståndsmål
Mark- och miljööverdomstolen prövade i mål M 2161-15 huruvida närboende ca 3 km bort från en planerad bergtäkt skulle anses vara s.k. sakägare, d.v.s. anses vara berörda på sådant sätt att de haft rätt att överklaga täktens tillståndsbeslut. Domstolen utgick i målet från bestämmelsen i 16 kap. 12 § miljöbalken och i det aktuella fallet ansågs inte enbart avståndet till verksamheten påverka risken för störningar i omgivningen, utan även dess omfattning. Risken för att de närboende utsätts för störningar och olägenheter från verksamheten, bl.a. buller, var i det aktuella fallet även påverkad av den öppna topografin i landskapet då täkten är lokaliserad på en höjd. Med beaktande av dessa förhållanden bedömde Mark- och miljööverdomstolen att risken för att klagandena utsätts för olägenheter från täktverksamheten i form av buller inte endast är teoretisk eller helt obetydlig och de hade därför rätt att överklaga beslutet.
Beslut om särtaxa upphävs p.g.a. otillräcklig kostnadsjämförelse
En kommuns beslut om antagande av särtaxa för ett va-område har upphävts av Kammarrätten i Göteborg vid en laglighetsprövning enligt kommunallagen (mål 6876-14). En huvudfråga i målet var om kommunen hade gjort en sådan kostnadsjämförelse som krävs enligt 31 § lagen om allmänna vattentjänster. Kammarrätten anger i domen att tillämpningen av särtaxa för ett visst område har stöd i lag när detta är motiverat av särskilda omständigheter och beaktansvärda kostnadsskillnader. Domstolen konstaterade att den kostnadsjämförelse som föregått kommunfullmäktiges beslut har avsett skillnaden mellan faktisk kostnad för anslutningen och anslutningsavgiften (anläggningsavgiften) enligt gällande va-taxa, men att kommunen inte bemött vad klagandena anfört om att taxan inte motsvarar kostnaden för andra fastigheter i verksamhetsområdet. Kostnadsjämförelsen har därför varit för otillräcklig för att kunna ligga till grund för en bedömning av om beaktansvärda kostnadsskillnader förelegat. Beslutet ansågs inte ha fattats på laglig grund och upphävdes.
En riktigt fin sommar önskar vi Dig!
STANGDELL & WENNERQVIST