Nya vindkraftsregler
Från den 1 augusti 2009 har i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (1998:899) införts en bestämmelse om vad en anmälan om vindkraftverk skall innehålla. Vidare föreskrivs att kommunerna skall samordna handläggningen av ett anmälningsärende med handläggningen av ett bygglovärende enligt plan- och bygglagen (1987:10), PBL, som avser samma vindkraftverk. Även förordningens bilaga har ändrats vad gäller gränserna för anmälnings- respektive tillståndsplikt. Krav på tillstånd gäller bl.a. för 2 eller flera verk där vart och ett av verken, inkl. rotorblad, är högre än 150 meter. Krav på anmälan gäller bl.a. för verk som är högre än 50 meter. Enligt övergångsbestämmelserna gäller att för anmälningspliktiga vindkraftverk gäller även fortsättningsvis äldre bestämmelser om verksamheten är anmäld innan den 1 augusti 2009.
121 % = oskälig taxehöjning
En kommun reviderade sin va-taxa så att anläggningsavgiften för en enskild fastighetsägare kom att stiga med 121 %, i förhållande till tidigare gällande taxa. Fastighetsägaren begärde prövning härav vid Statens va-nämnd.
Förarbetena till 1970-års va-lag och hittills gällande praxis ansågs alltjämt gälla även enligt den nya lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster, LAV. Va-nämnden fann att avgiftshöjningen inte uppfyllde kravet på att avgiftsuttaget skall vara skäligt och rättvist enligt 31 § första stycket LAV. Efter överklagande av kommunen fastställde Miljööverdomstolen va-nämndens beslut.
Bygglovpliktiga altaner
Frågan om altaner är bygglovpliktiga anläggningar enligt PBL har varit en i flera avseenden svårbedömd fråga. Regeringsrätten har nu i tre mål i viss mån klargjort frågan. Gemensamt för de tre ärendena var att altanerna hade byggts med en viss höjd över den ursprungliga marknivån. Två av altanerna var klädda med bräder, medan den tredje var 3 meter hög utan sidoklädsel.
Regeringsrätten uttalar att samtliga altaner ger ett visuellt intryck av att vara tillbyggnader, även om det är volymökningen som, med hänvisning till förarbetena till PBL, är det avgörande för att de skall räknas som sådana. Att fastighetsägaren i ett av målen hade för avsikt att fylla ut utrymmet under altanen med jordmassor och att marknivån skiftade medförde ingen annan bedömning.
Regeringsrätten fann att samtliga tre altaner var bygglovpliktiga. Det avgörande för bedömningen är att det utrymme som skapats under respektive altan är att betrakta som en volymökning av byggnaden. Därmed är altanbyggena att betrakta som tillbyggnader som kräver bygglov enligt 8 kap 1 § första stycket andra punkten PBL.
Enligt vår mening bör Regeringsrättens uttalande innebära att altaner i större utsträckning får anses vara bygglovpliktiga, vilket hittills inte synes ha varit praxis vid bygglovprövningar. En översyn av PBL pågår och det blir intressant att se om någon uttrycklig bestämmelse införs för altaner och liknande tillbyggnader.
Offentligt konkurrensförbud
Näringsdepartementet har föreslagit att det i konkurrenslagen (2008:579) införs regler som förhindrar att offentliga aktörer (Staten, kommun, landsting) säljer varor och tjänster på marknaden på ett sätt att det blir en ojust konkurrens med privata företag. Stockholms tingsrätt skall, på talan av Konkurrensverket, enskilda företag eller en branschorganisation, kunna vid vite förbjuda ett visst försäljningsförfarande eller en verksamhet som inte är förenlig med den kommunala kompetensen. De nya reglerna föreslås gälla från den 1 januari 2010.