Sjöbod – förråd eller bostad?
Som vi i oktober månads kommunrätt år 2007 informerat om har Miljööverdomstolen i tidigare avgörande om strandskydd enligt miljöbalken ansett sjöbodsägare vara skyldig att återställa sjöbod till ett ”förråd”.
Begreppet ”sjöbod” har nyligen åter varit aktuellt. I det nu aktuella ärendet hade en kommun, med stöd av 10 kap. plan- och bygglagen, förelagt sjöbodsägare att återställa inredning i sjöbodarna så att dessa inte kunde nyttjas för väsentligen annat ändamål än för vilket bygglov hade medgivits. I de aktuella byggloven hade angivits att sjöbodarna skall utgöra ett förrådsutrymme för fiskeredskap och båttillbehör. Föreläggandet överklagades först till dåvarande länsrätten och sedan till kammarrätten. Kammarrätten framhåller att det inte går att bestämma någon fast gräns för när en byggnad övergår från att vara en sjöbod till att bli inredd för väsentligen annat ändamål – en helhetsbedömning måste göras, med beaktande av samtliga föreliggande omständigheter i det enskilda fallet. Kammarrätten fann vid en helhetsbedömning i fallet att de aktuella sjöbodarna var inredda på sätt att dessa gav intryck av att vara gäststugor snarare än förrådsbyggnader, varför sjöbodsägarna var tvungna att återställa sjöbodarna. Regeringsrätten meddelade inte prövningstillstånd, vilket innebär att kammarrättens dom står fast. Sensmoral: ”Vid köp av sjöbod kan man bli förråd(d)”
”Strandskyddarna”
Länsstyrelsen avvisade i beslut ang strandskyddsdispens ett överklagade av föreningen ”Strandsskyddarna” eftersom föreningen inte uppfyllde kraven i 16 kap. 13 § miljöbalken avseende bl a antalet medlemmar. Föreningen bildades år 2002 och hade enligt uppgift endast 133 medlemmar. Efter överklagande har miljödomstolen dock upphävt länsstyrelsens beslut och fastställt att föreningen bör ha klagorätt med hänsyn till EG-domstolens dom den 15 oktober 2009 och då det finns en proposition som föreslår att minsta medlemsantal skall ändras till 100 medlemmar, se november månads kommunrätt år 2009. Vad detta innebär för antalet överklaganden återstår att se.
Kommuners möjlighet att införa miljözoner
Transportstyrelsen har på Regeringens uppdrag utrett möjligheten för kommuner att införa miljözon för olika typer av fordon och effekterna härav. Transportstyrelsen föreslår att kommuner skall ges befogenhet att besluta om miljözoner som innebär förbud mot personbilar, lätta lastbilar och lätta bussar som inte uppfyller vissa emissionskrav samt möjlighet att införa förbud mot trafik med fordon med dubbdäck på samtliga vägar inom ett område. Idag är inte känt om förslaget kommer att antas.
Rätt till kompletteringsavgift vid ofullständig ansökan
Miljö- och hälsoskyddsnämnd påförde en privatperson kompletteringsavgift i samband med dennes ansökan om tillstånd till en värmepumpsanläggning. Nämnden ansåg att ansökan inte var komplett då den inte innehöll grannyttranden och nämnden hade fått merkostnader för handläggningen.
Länsstyrelsen upphävde nämndens beslut och menade att inhämtandet av grannyttranden inte ingick i sökandens utredningsansvar. Miljödomstolen upphävde emellertid länsstyrelsens beslut och fastställde nämndens beslut. Domstolen fann att det enligt 19 kap 4 § miljöbalken är den prövande myndighetens (nämndens) ansvar att bereda berörda tillfälle att yttra sig i ärendet, men att nämnden är oförhindrad att inhämta sådana yttranden på den sökandes bekostnad. Att ge sökanden en möjlighet att själv inhämta grannyttranden är endast ett sätt att hålla kostnaden på en lägre nivå.
Inhibitionsbeslut = pågående upphandling
I ett upphandlingsärende slår kammarrätten fast att det inte går att avsluta en upphandling om det finns ett interimistiskt beslut om att den inte får avslutas (inhibitionsbeslut) och en överprövning därför är möjlig. En sådan upphandling är pågående och att göra gällande att det inte längre finns några giltiga anbud eftersom anbudens giltighetstid löpt ut, är inte skäl att avbryta upphandlingen.