Mark- och miljööverdomstolen prövar frågan om undantag från ”försämringsförbudet”
Mark- och miljööverdomstolen har i målet M 5186-17 tagit ställning till frågan om undantag från förbudet mot försämring av en vattenförekomsts status enligt den s.k. ”Weserdomen” och beslutat att tillåta Mölndals kommun och Mölndals Kvarnby att utföra bl.a. grävningsarbeten i Mölndalsån, trots att åtgärderna riskerar att leda till en sådan försämring.
Domstolen menade att även då det inte har införts någon bestämmelse i svensk lagstiftning som uttryckligen reglerar undantag från förbudet kan reglerna om undantag i artikel 4.7 i vattendirektivet (2000/60/EG) beaktas vid den rimlighetsavvägning som skall göras enligt 2 kap. 7 § miljöbalken. Domstolen ansåg vid rimlighetsavvägningen att intresset av att genomföra projektet sammantaget överväger de försämringar i vattenkvaliteten som arbetena kan ge upphov till.
Mark- och miljööverdomstolens dom får anses innebära att åtgärder som försämrar vattenstatusen kan tillåtas om en rimlighetsavvägning enligt 2 kap. 7 § miljöbalken mynnar ut i att intresset av att genomföra projektet överväger de försämringar i vattenkvaliteten som arbetena kan ge upphov till, under förutsättning att de krav som följer av artikel 4.7 i vattendirektivet även är uppfyllda.
Målet är således av stort intresse vid liknande tillståndsprövningar framöver. Mark- och miljööverdomstolens dom har dock överklagats till Högsta domstolen, som närmast har att besluta i frågan om prövningstillstånd. Det blir intressant att se om Högsta domstolen tar upp målet till prövning.
Ändringar hos hyres- och arrendenämnderna
I en lagrådsremiss har regeringen föreslagit att hyres- och arrendenämnderna skall finnas kvar och att de även fortsättningsvis skall vara förvaltningsmyndigheter och bl.a. medla i och pröva hyres- och arrendetvister.
För att skapa en modernare och mer ändamålsenlig prövning föreslår regeringen dock bl.a. att modern teknik utnyttjas på ett bättre sätt genom att förhör i nämnderna som huvudregel dokumenteras genom en ljud- och bildupptagning, som sedan kan användas i hovrätten om ärendet överklagas, att möjligheterna att överklaga nämndernas beslut utökas, att reglerna om nämndernas sammansättning blir mer flexibla genom att ordföranden ges möjlighet att pröva fler frågor ensam samt att det införs en möjlighet att delegera fler uppgifter till en anställd i hyresnämnden som har tillräcklig kunskap och erfarenhet.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2019.
Begränsad friyta utomhus hindrar inte förskoleverksamhet
Mark- och miljööverdomstolen har i målet M 1926-17 prövat huruvida brist på utomhusyta skall innebära en sådan störning enligt miljöbalken att en förskoleverksamhet inte skall tillåtas. Domstolen konstaterade i målet att storleken på friyta utomhus i sig inte utgör en störning enligt miljöbalken. En liten utomhusyta kan visserligen medföra skador, dessa kan dock motverkas genom verksamhetens organisation, tillgång till andra grönytor m m. Den aktuella förskoleverksamheten tilläts således i målet.
En intressant aspekt i målet var att domstolen inhämtat yttrande från Folkhälsomyndigheten, vilken ansåg att tillgången till uteyta (fysisk aktivitet) är viktig ur ett folkhälsoperspektiv. Domstolen betvivlade inte riktigheten i detta, men konstaterade att hälsofrämjande aktiviteter, eller frånvaron av dessa, inte är något som regleras i miljöbalken. Avsaknad av fysisk aktivitet kan således inte betraktas som en sådan störning som enligt miljöbalken kan anses utgöra en olägenhet för människors hälsa.
Kommunalt dricksvatten omfattas av produktansvarslagen
Högsta domstolen har i målet Ö 4746-17 beslutat att dricksvatten, som ett kommunalt bolag levererat enligt lagen om allmänna vattentjänster, även omfattas av bestämmelserna i produktansvarslagen.
Frågan kom till prövning med anledning av att ett antal personer, med stöd av bestämmelserna i produktansvarslagen, stämde det kommunala bolaget i tingsrätten och yrkade ersättning för personskada orsakad av att det vatten som levererats haft en säkerhetsbrist eftersom vattnet innehöll s.k. PFAS-ämnen. Det kommunala bolaget å sin sida invände att frågan om skadeståndsansvar för det levererade vattnet exklusivt regleras i lagen om allmänna vattentjänster, och därför skall prövas av mark- och miljödomstol, inte av allmän tingsrätt.
Tingsrätten hänsköt frågan om tillämplig lagstiftning till Högsta domstolen, vilken klargjorde att kommunalt dricksvatten är en sådan produkt som faller under produktansvarslagens tillämpningsområde. Högsta domstolen konstaterade att skadeståndsbestämmelserna i lagen om allmänna vattentjänster inte är exklusivt tillämpliga och det dricksvatten som bolaget levererat har satts i omlopp i en näringsverksamhet. Bolagets leverans av vatten enligt lagen om allmänna vattentjänster omfattas alltså även av produktansvarslagen, varför krav med anledning av vattnets säkerhetsbrister kan ställas med stöd av båda lagarna.
GDPR
Din personliga integritet och vår hantering av dina personuppgifter är viktig för oss. Den 25 maj 2018 började GDPR (General Data Protection Regulation) att gälla i Sverige och resten av EU. För att du skall känna dig trygg med hur vi behandlar dina uppgifter vid utskicken av nyhetsbreven vill vi upplysa dig om att vi endast behandlar dessa för att du skall få våra utskick med nyhetsbrev och motsvarande information, t ex om våra seminarium.
Du behöver inte godkänna att vi använder dina uppgifter men vill du veta mer om hur vi behandlar dina personuppgifter och i förhållande till GDPR se www.swlaw.se eller kontakta oss på kontakt@swlaw.se om du har några frågor eller vill att vi tar bort dina uppgifter.
Glad sommar!